"Ateismens fyra ryttare" - humanistiska hjältar?

Halvt på skämt, och halvt på allvar, pratas det ibland om ”Ateismens fyra ryttare”. Till dessa räknas doktoranden i neurovetenskap Sam Harris , evolutionsbiologen Richard Dawkins , filosofen Daniel Denett och journalisten Christopher Hitchens.

Inom humanistiska kretsar lyfts dessa tänkares religionskritik fram som fördömligt stringent, slagkraftigt och underhållande. Böcker av både Harris och Hitchens har getts ut av Fri Tanke förlag vilken är kopplad till Humanisterna. Personligen måste jag tillstå att jag inte tycker särskilt mycket om någon av dessa tänkare med undantag för Dennet och med viss reservation Dawkins. Jag tänkte börja med Sam Harris.

Sam Harris – fiendens fiende är hans vän?

I senaste numret av Humanisten (nummer 3/4 2008) argumenterar Harris i sin debattartikel ”Vi hukar oss i skräck” kring västvärldens vekhet i ljuset att muslimsk fundamentalism hotar politiska meningsmotståndare. Jag vill problematisera kring Harris argumentation. Jag vill även problematisera krig frågan om det verkligen är det humanisters uppgift att stödja och stämma in all form av religionskritik. Jag vill redan här påpeka det självklara: jag tycker mycket illa om religiöst förtryck. Särskilt illa tycker jag om det hat mot kvinnan som finns i alla de abrahamitiska religionerna. Ännu mera upprörd blir jag när det demokratiska samhället hotas av religiösa fanatiker. Men jag är genuint orolig över att vi humanister riskerar att hamna i otrevligt sällskap om vi inte väljer våra strider mycket noga.

Främst är det situationen i Holland som Harris berör. I Holland har som de flesta kanske vet två framstående personligheter blivit mördade för sina åsikter om islam, Pim Fortuyn och Theo Van Gogh. Man måste för att få en rimlig förståelse av min problematisering först göra en genomgång av Holländsk politik.

Mordet på Pim Fortuyn

Populistpolitikern Pim Fortuyn blev mördad år 2002 för sina åsikter av en vänsterextremist. Mordet hyllades inte oväntat av militanta muslimer. Fortuyns ideologiska grund var att kontrastera den Judisk-Kristna traditionen mot den muslimska. Den förra ansåg han vara upplyst och demokratisk och den senare ansåg han vara odemokratisk och oupplyst. Därför skulle muslimer anpassa sig till de demokratiska värden som staten Holland omfamnade. Men Fortuyn gick längre än så då han menade att om han fick bestämma skulle inga muslimer över huvud taget tillåtas att invandra till Holland. Så vad individuella muslimer ansåg om demokrati inte var lika viktigt som vad Fortuyn ansåg om muslimer som grupp – oupplysta och odemokratiska.

The Van Gogh mördas

2004 var det tyvärr dags igen då den kontroversiella filmaren och kolumnisten Theo Van Gogh blev mördad. Van Gogh var en vän till och ett stort fan av Fortuyn som han kallade för ”den gudomliga flintskallen”. Ateisten och bekämparen av det han menade var ”etablissemanget” Van Gogh hade under åratal retat fundamentalistiska islamister med sina krönikor och sina filmer. Han hamnade även i blåsväder för sina rabulistiska uttalanden om judar.

Filmen Submission utgår från fyra muslimska kvinnors livsöden samtidigt som det projiceras verser från koranen på deras kroppar ur vilka säger minst sagt otrevliga saker om kvinnor. Manus skrevs av den konservativa, för detta socialdemokratiska, somaliskfödda politikern Ayaan Hirsi Ali blev droppen för en fanatiker som dödade Van Gogh samt och fäste en lapp på hans bröst med ett dödshot mot Ali i synnerhet och västvärlden och judarna i allmänhet. Återigen hyllar muslimska fundamentalister mordet på en meningsmotståndare.
Ali fick fly landet och har sedan dess rest jorden runt och berättat sin historia.

Geert Wilders film stoppas

Det fall som Harris främst fokuserar på i sin artikel är den kontroversiella politikern Geert Wilders film Fitna. Filmen är femton minuters lång och sammanbinder texter ur Koranen med våldsverkan från muslimer. Självklart lever han nu under dödshot från muslimer. Filmen blev så kontroversiell att folk försökte stoppa den på olika sätt. Wilders hade även innan filmen gjort sig känd för bland annat i efterdyningarna av mordet på Van Gogh krävt att all invandring från icke-västliga länder sätts på ett femårigt moratorium. Så för Wilders var det inte bara islam det var fel på utan all icke-västlig civilisation. Wilders vill även förbjuda koranen då han likställer den med Hitlers Mein Kampf vilken tydligen är förbjuden i Holland.

En snabb överblick av Wilders retorik ger vid handen att den är närmast identisk med Sverigedemokraternas. Han yvs exempelvis över att det skulle kunna bli fler moskéer än kyrkor i framtiden. Wilders slängdes även slutligen ut/lämnade det liberala högerparti han var medlem i över en schism om Turkiet borde få förhandla om medlemskap i EU. Wilder anser helt enkelt att en stat med så många muslimer inte hör till Europa.

Det här är alltså mannen vars yttrandefrihet Harris är så ivrig att försvara, en rasist som vill förbjuda böcker han finner misshagliga. Jag måste tillstå att jag själv är allt annat än entusiastisk till att springa till Wilders försvar. Harris är även mycket upprörd över att mer moderata muslimer inte säger ifrån när muslimska extremister härjar. Jag kan inte annat än hålla med Harris. Det ankommer på oss alla att säga till att vi inte accpterar våld. Men Harris verkar Harris inte ha problem med att ställa sig på en sida i en konflikt som definitivt inte har rent mjöl i påsen.

Det Holländska samhällsklimatet - främlingsfientlighet mot radikal islam

Det Harris missar är att man måste se till en större kontext innan man börjar försvara varje uttryck för kritik mot religion. I Holland finns det precis som i Danmark en mycket öppet främlingsfientlig diskurs. Det anses som helt i sin ordning att uttrycka sig fördomsfullt om religiösa och etniska minoriteter. Studier visar att muslimer utsätts i större utsträckning än andra grupper för våld och att det är tre gånger så vanligt att moskéer vandaliseras än kristna kyrkor. Vrider man tiden tillbaka 60 år så var det en annan religiös minoritet som det var norm att attackera. Som humanist kan jag inte annat än reflektera över det faktum om Berlin 1939 var kanske inte riktigt rätt plats att hylla nazisternas rätt att kritisera judendomens syn på kvinnor, hur välfunnen den eventuellt var.

Fortuyn, Van Gogh och Wilders är alla aktörer i det som kan ses som skapandet av ett samhällsklimat och en diskurs som legitimerar politiskt motiverat våld. Genom deras xenofobi, populism och uttalade politikerförakt har de varit med och krattat manegen. Samtidigt har de som politiker och opinionsbildare dragit nytta av det samhällsklimat och den politiska diskurs som de är medskapare av. Ett samhällsklimat som två av dem har fått betala det slutgiltiga priset för och Wilders lever idag under ständigt beskydd. De är inte att medskyldiga till att de blev mördade. Ingen skall bli mördad för sina åsikter. De är lika lite skyldiga som att våldtagna kvinnor bär skulden för den våldtäkt de har utsatts för. Och morden och dödshoten visar hur liten respekt radikala islamister har för liv och det demokratiska samtalet. Som politisk engagerad anser jag ett politiskt motiverat mord på en folkvald är något mer än ett slumpmässigt våldsdåd. Det är en direkt attack på det öppna samhällets demokrati.

Visst kan man lockas av att hålla med dessa mäns deras kritik av exempelvis islams kvinnosyn. Men man bör ta sig en rejäl funderare om dessa individer är särskilt bra representanter för det öppna demokratiska samhället. Ska man verkligen dra lans för dessa människor?

Sverige blir allt mer som Holland

Förvisso visar Ronald Ingelhardts World Value Surveys att svenskar har mindre rasistiska åsikter än både danskar och holländare. Problemet är att Sverige rör sig åt fel håll. Orlando Mellas Mångfaldsbarometer för 2007 visar att även om de flesta svenskar är positivt inställda till mångfald så har de som är extremt negativt inställda ökat från 3,3 procent 2005 till 4,9 procent 2007. Studien visar även att år 2007 instämmer 49,8 procent svenska folket helt eller delvis i påståendet att slöja borde förbjudas i skolan och på arbetet, 2005 var det 43 procent som instämde helt eller delvis.

Ett ytterligare tecken i tiden är att Sverigedemokraterna har kommit över fyraprocentspärren i ett flertal opinionsundersökningar. Detta påverkar den övergripande politiska diskursen. Man får inte glömma att valet 2006 var extremt jämt. Det var bara ca 60 000 röster som skiljde mellan blocken. Detta vet riksdagspartierna och de agerar rationellt därefter, varje marginalväljare räknas 2010. Låt mig exempålifiera med sveriges två största och viktigaset partier: socialdemokraterna och moderaterna. Socialdemokraterna talade om risken för ”social turism” i samband med utvidgningen av EU och nu talar man om att invandrare inte ska få bosätta sig var som helst. Moderaterna är inte sämre än att de vill strypa anhöriginvandringen och utannonserar detta i Sverigedemokraternas huvudfäste: Landskrona i Skåne.

Vi går alltså mot ett samhällsklimat som allt mer börjar likna en övriga Skandinavien och Europa. Med uttalat främlingsfientliga partier som allt mer styr den politiska diskursen även för etablerade partier. Detta samtidigt som man ser tecken på ett ökat antal radikala islamister. Lars Wilks rondellhund med Muhammeds huvud är väl det mest uppenbara exemplet. Riskerar vi att få en konstnär mördad i Sverige för att denna anses ha smädat islam?

Är verkligen fiendens fiende min vän?

Jag säger inte att de inte har rätt att kritisera islam eller att yttrandefriheten inte ska försvaras - tvärt om så bygger det demokratiska samhället på yttrandefriheten. Begränsas yttrandefriheten begränsas demokratin. Men det jag säger är att jag känner en stark olust över ett enögt försvar av människor med uppenbart rasistiska agendas bara för att de även är religionskritiska.

Sam Harris kritik av hanteringen av Wilders film framstår för mig i det kontext som jag har redogjort för som något naivt. Vi humanister bör fråga oss om fiendens fiende verkligen är våra vänner? Jag tillåter mig att tvivla och i den andan vill jag parafrasera Voltaire: ”Jag håller inte med om alla dina åsikter och jag planerar inte att dö för din rätt att ha dessa”.

P.S nästa ”ryttare” jag tänker ge mig i kast med är Hitchens – ateismens Göran Skytte